Ingrid Swartling (1919 - 1972)

Ingrid föddes som dotter till Nils och Dagmar Swartling. Hon fick sin akademiska utbildning vid Stockholms universitet (konsthistoria) där hon specialiserade sig på den cisterciensiska arkitekturen i Sverige. Hon blev filosofie kandidat 1948 och filosofie licentiat 1954. I sin licentiatavhandling utgiven 1956 fokuserar hon på den norrländske träskulptören Haaken Gulleson. 


Ingrid kom att utmärka sig för tre fundamentala skrifter om: Alvestra, Nydala och Roma kloster. 


Hon uppskattades för sin stora materialkännedom, mångkunnighet och observans. Hon tvekade inte att hjälpa till när hennes kunskaper efterfrågades. Hon ansågs vara en forskare av vetenskapligt hög valör och hon vann internationellt erkännande som kännare av cisterciensernas byggnadskonst.


Från 1953 arbetade hon på Statens historiska museum (medeltidsavdelningen) och var även redaktör för den vetenskapliga tidskriften Fornvännen mellan 1966 till sin död. 


Armin Tuulse avslutar en memoriam tillägnad Ingrid 1972:

Med saknad tänker vi på hennes inlägg i den konsthistoriska debatten, ej minst i diskussionerna på konsthistoriska institutionen vid Stockholms universitet. Det är djupt beklagansvärt att hon inte fick tillfälle att slutföra sina undersökningar som i färdigt skick skulle ha krönt det verk, till vilket Sigurd Curman lade grunden med sin doktorsavhandling lör 60 år sedan.



Källor:

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=34790

https://sok.riksarkivet.se/agent/K1hmkIKvHKMjdTcRPzlTG1

Fornvännen, Journal of swedish antiquarian research 1972, artikel av Armin Tuulse