Ingeborg Lagerblad (1902 - 1979)

Ingeborg föddes 1902 och växte upp i Västerbotten som fosterbarn då hennes mor insjuknade i tuberkulos. Hennes fosterfar var aktiv körledare i Umeå och väckte hennes musikintresse då hon utbildade sig till musiklärare. Hon blev en skicklig pianist och mezzosopran och utbildade sig även i sång. 


Till Karlshamn förde henne kärleken genom den 28-åriga boktryckaren Ragnar Lagerblad. Det lummiga, blommiga, näktergalssjungande Blekinge passade henne bättre än det bistra och storslagna Västerbotten. Hon slutade aldrig sjunga, men den fick bli underhållning för hennes barn och de många gästerna.

 

1949 i mogen ålder hade hon sin litterära debut tillsammans med andra debutanter i skriftserien Ny lyrik. Det var i själva verket ordföranden i författarförbundet Stig Carlsson tillsammans med poeten och grafikern Folke Dahlberg som övertalade henne att delta. Folke kom senare att göra omslag och vinjetter till två av hennes första böcker. 


Den välkända Olof Lagercrantz skrev att hon var utrustad med visionär fantasi och stundtals ovanlig intensitet. En annan recensent skrev att hon [...] säkert skulle uppträda med egna verk på bokdiskarna.

 

Så blev det också, hon gav ut sammanlagt sex diktsamlingar mellan åren 1953 och 1978. Dessa var: Den långa resan, Tecken, Bestämmelser, Enslinjer, Mellanrum, Vem bor i ljuset. Böckerna är utöver innehållet även typografiskt mycket vackra.


Källa:

Carlshamniana 1990, artikel av Maria Bergersson