Karlshamnskvinnor.se

1851-1900

Under denna period växte Karlshamn betydligt mer än staden gjort tidigare. 1 januari 1863 hade Karlshamns församling 5.766 registrerade invånare. Med industriella revolutionen i ryggen gick utvecklingen snabbt. Det hände även mycket social utveckling då Sverige lämnade det gamla borgarsamhället 1863 för den moderna standsorganisationen. För Karlshamns del innebar det att uppdelningen mellan privilegierade och oprivilegierade klasser upphävdes av stadsfullmäktige den 3 oktober 1863. Stadens alla röstberättigade (ännu fick inte alla rösta och framförallt inte kvinnor) blev därmed likställda med avseende på kommunala rättigheter och skyldigheter. 

Vid 1850-talet fanns ingen ordnad undervisning för flickor i Karlshamn.  

1863 fanns 57 handlande varav 1

kvinnlig, dessutom drev 27 andra

kvinnor mångleri, klädmäkleri,

nipperhandel etc (vilka dessa kvinnor

var framkommer inte i källan). Ökade

rättigheter innebar att fler kvinnor

kom ut i arbete, ett tydligt sådant var

som biträde men det skulle dröja till

sekelskiftet innan detta började synas

på allvar. 

Några viktiga år för kvinnans jämställdhet på ett nationellt plan:

1863 ansökningsförande för att bli myndig tas bort för ogifta kvinnor.

1864 mannen förlorar laglig rätt att aga hustrun.

1872 kvinnor får äntligen rätten att själv bestämma vem hon vill gifta sig med.

1884 ogift kvinna blir myndig vid 21 års ålder.

1886 första kvinnliga yrkesförbundet bildas: Svenska barnmorskeförbundet.

I Näsviken fanns sedan tidigare ett kallbadhus men först 1864 tillkom, enligt stadsfullmäktigeprotokoll 30 juni samma år: En simbassäng för damer [...].  

1874 invigdes Karlshamn - Vislanda järnväg men det var inte förrän 1883 då brännvinskungen L.O. Smith bestämde att etablera en stor fabrik (vid dagens AAK) som järnvägen började uppfylla sitt potential. Fabrikens syfte var att rena rysk råsprit och redan 1884 var den första reningen igång. Under sin storhetstid bestod arbetsstyrkan av drygt 1 000 man. Lyckan var kortvarig och 1888 drabbades Smith av ett enormt bakslag som 1890 följdes av, för Karlshamn, en ekonomisk depression. Men så kom räddningen i form av en växande stenindustri som under slutet av seklet bidrar till en ekonomisk uppgång. Staden såg ljust på framtiden: elektricitetsverket anlades, vattenledningar och kloakproblem löstes, nytt rådhus, varmbadhus, stadshotell, saluhall, en ny teater och en folkskolebyggnad uppfördes inom några år. 

1885 Bildades den så kallade Tioöresföreningen - men redan 1883, på initiativ av en grupp kvinnor (Lydia Olsson, Ida Dahl, Johanna Svanlund, Lina Söderbergh, Trina Söderberg, Amalia Harms, Rigel Westerberg, Hilda Boring, Anna Löve, Alma Lengqvist, Helga Olsson och Botvid och Rigel Westerberg) började man reka intresse. Syftet med föreningen var att samla medel för anskaffande av ett hem för änkor och äldre ogifta kvinnor (som en form av ålderdomshem). Hemmet var avsett kvinnor vars män eller fäder verkat inom samhället. Föreningens medlemsavgift uppgick till 10 öre (därav namnet). Medlemsavgiften gick så när som uteslutet till uppförande av det hus (byggt 1907, fasaden ritad av Rut Svensson/Bengtsson) som ännu står kvar vid

Rosengården.

Källor:

Från murardräng till vasariddare, av Janne Charlesen ISBN 91-7810-146-8

Karlshamns historia Del IV 

Det gamla Blekinge, artikel 1986-08-01 av Per Rostin