Använd menyn och klicka på det namn du vill läsa mer om.
Det nya århundradet började oroligt för Karlshamn med ett nytt danskt besök i staden 1710. Som del av det Stora nordiska kriget anlände Fredrik IV av Danmark för att återta de förlorade landskapen efter freden i Roskilde 1658. De svenska trupperna hade retirerat vidare österut och danskarna ledda av Generalen Reventlow tågade obestritt in i staden. Trots stationerade svenskar på kastellet lämnade man det intakt och höll sig i förhållandevis god vänskap med invånarna i staden som betalade en brandskatt till danskarna för att slippa se sin stad satt i brand.
I danskarnas fotsteg följde pesten och 1711 invigdes pestkyrkogården (i närheten av Surbrunnsparken) av prosten C L Wåhlin.
Trots motgångar växte staden successivt från runt 1 800 invånare i början av 1700-talet till drygt 3 000 i slutet av århundradet. Handel och sjöfart dominerade men den stora inhemska näringen fortsatte vara tobaksfabrikation.
Under 1700-talet delade man in städer i 5 klasser beroende på sin förmodade ekonomiska bärkraft där Karlshamn tillhörde tredje klassen. Värt att nämna är att Karlshamns stora rival, Karlskrona, räknades till den första klassen (högst) tillsammans med Stockholm, Göteborg, Åbo och Gävle.
1716 anlände Karl XII:s kreditorer till Karlshamn som första (dokumenterade) muslimska närvaron i svensk historia. Dessa män fick för första gången tillstånd att utöva en annan religion i Sverige sedan vi blivit kristna - ändock bakom stängda dörrar och utan att sprida religionen vidare.
Livet som kvinna var fortsatt tufft under 1700-talet men de sociala frågorna om jämlikhet började röra på sig under Frihetstiden (1719-1772). 1734 kunde en ogift kvinna bli myndig om hon hade en förmyndare men undantagen var mycket få - en av dem var Karlshamnsfödda Anna Sophia Gram.
Allmogen var fortfarande förtryckt och det var framförallt viktigt att inte klä sig ur sitt stånd. Kyrkan ansåg att underklassen utmanade guds vrede genom att klä sig i blanka tyger och annat flått. Man hävdade även att gud inte såg med blinda ögon på de som klädde sig över sitt ämbete eller stånd. 1723 dömdes av Karlshamns rådhusrätt sju tjänstepigor till fängelse på vatten och bröd under åtta dagar för att: de emot Kongl. May:tts åtskillige gånger allmänt kunggjorde allernådigaste förordning till en och annan yppighets- och öfwerflödighets afskaffande sig förbrutit med sidentygers och flere förbjudne warors offentlige bärande. I korta ord var pigorna födda i fel samhällsstånd och fick enligt lag inte bära sidentyg eller plagg som inte tillhörde deras klass.
Landshövdingen hade detta att säga om valet av klädsel under ett allmogebröllop tidigt 1700-tal: De få penningar, han kan äga eller låna, måste han använda uti mindre redbara kläder och prydnar, såsom oägta guld och filfvergaloner, silfverhals kädjer, sammets Border, sidentygsförkläden med mera dylikt.
Dessa strikta bestämmelser började försvinna när Gustav III tog makten 1771. 1793 berättade Karlshamns borgmästare under ett tal i kyrkan: att de ringare klasserna behövde någon prydnad i sin klädsel och att denna av dem (detta gällde särskilt kvinnor) ytterst sällan begagnades utom på söndagar och andra helgdagar.
Livet som kvinna blev successivt ljusare.
Källor:
Kartan från Karlshamns museums arkiv
https://sv.wikipedia.org/wiki/Danska_f%C3%A4ltt%C3%A5get_i_Sk%C3%A5ne_och_Blekinge_1709%E2%80%931710
Karlshamns historia del II
https://www.arbetarbladet.se/2008-09-07/nar-det-var-olagligt--att-gora-sig-fin